Kungarummet

Det finns några porträtt i en av restaurangens matsalar, så kallade ”Kungarummet”. Många undrar vilka de är.

Nyfiken?

  

Här kommer svar!

Karl XV (1826-1872).

Han var mycket populär bland den breda allmänheten tack vare sin folkliga stil. De tretton år som Karl XV regerade över Norge och Sverige anses ha utgjorts av en ärorik och lyckosam tid för de bägge länderna. Stora framsteg gjordes både på upplysning, utveckling och fredsbevarande arbete, och nya idéer och uppfinningar såg dagens ljus. Som person beskrivs Karl XV som ”ridderlig, manlig, okonstlad, naturlig och öppen och en varm vän av poesi och konst”, och det sägs att detta har gjort honom till en av de mest folkkära regenterna som suttit på Sveriges tron. Han kom att kallas för ”Kron-Kalle”.

Karl växte upp till en riktig kvinnojägare och förförare, vilket han var livet ut. Han hade otaliga ”romanser” och rykten gick även om många utomäktenskapliga barn. Han erkände eller bekräftades dock aldrig några officiellt. Älskarinnor hade han emellertid många av, flera vid hovet. Han var inte främmande för att även vända sig till prostituerade och när han vid en fältövning lät hämta prostituerade kvinnor till sitt officerstält på Ladugårdsgärdet skrevs det skarpa kommentarer om detta i tidningarna.  Men eftersom han var tronföljare till den svenska tronen var han ju till slut tvungen att gifta sig och försöka få legitima barn som kunde ärva tronen och valet föll till slut på prinsessan Lovisa.

Lovisa och Karl fick barnen: Lovisa Bernadotte och Karl Oskar som dog 15 månader gammal.
Efter elva års äktenskap dog Lovisa (1871), endast 42 år gammal. Efter hennes död tänkte han gifta om sig med den polska adelsdamen Maria Krasinska för att försöka få en manlig arvinge men hans egen död lade dessa planer på hyllan. Han dog 1½ år efter Lovisa, nyss hemkommen från en resa till kurorten Aachen i Tyskland där han ”kurerat” sin hälsa. Han blev 46 år gammal.

Lovisa Vilhelmina Fredrika Alexandra Anna (1828-1871).

Lovisa uppfostrades i ett strängt hem, där ordning och flit var dominerande inslag och hon lärde sig tidigt hårt arbete och husliga sysselsättningar. Under sin mors ledning skaffade hon sig grundliga kunskaper, särskilt i språk och historia.

Tjugoett år gammal (1849) trolovades hon med den svenska kronprinsen. Lovisa och Karl fick barnen: Lovisa Bernadotte och Karl Oskar som dog 15 månader gammal. Efter dessa två barn kunde inte Lovisa få några flera vilket var en katastrof både för henne och Karl. Utöver detta led hon svårt av sin mans otrohet – han var en notorisk kvinnojägare och hade många älskarinnor, till och med på hovet. Men istället för att bli bitter ansträngde hon sig ännu mer för att vara honom till lags och kanske till slut få honom för sig själv.

Lovisa led av ett slags anfall som möjligen var epilepsi: ”Lovisa kunde när som helst svimma och i samband härmed kunde förekomma vad man kallade nerv- eller krampanfall”. I slutet av 1870 besökte Lovisa Nederländerna, där hon länge vakade vid sin mors dödsbädd. Vid återkomsten till Stockholm blev även Karl XV allvarligt sjuk. Uttröttad av allt detta fick hon själv lunginflammation. På dödsbädden hade Lovisa långa samtal med Karl som beskrivs som dramatiska. Karl, som då ännu var sjuk, fick skjutsas till hennes bädd i rullstol. Lovisa ska ha bett Karl om ursäkt för alla gånger hon kan ha gjort honom något fel, medan han då svarade genom att anklaga sig själv. Karl ska ha gråtit och hans mor, änkedrottningen, ska ha svimmat av scenerna. Dottern Lovisa, som var närvarande, uppger: ”det var som om mamma blottade hela sitt liv för oss”.

Oscar II (1829-1907).

Oscar II efterträdde 1872 sin bror Karl XV, som saknade tronarvingar (hans ende son hade avlidit i späd ålder 1854 och hans dotter saknade arvsrätt) som kung över Sverige. Under hans regerings tid genomgick Sverige en period av industrialisering och snabb teknisk utveckling, och då unionen mellan Sverige och Norge försvagades för att slutligen upplösas. År 1905 kom norrmännen med förslaget att välja hans son, Carl, till Norges kung, men det ville inte Oscar. Som person var Oscar svag för smicker och fjäsk, och han levde under den starka övertygelsen att kungen är Guds utsända att styra riket, och detta tyckte han innebar att ”kungen skall visas den respekt han förtjänar”.

Hoppas att det var värt  ert besök! 🙂

Var tycker ni om restaurangen, förresten? Hur smakar maten?

Skriv gärna en kommentar på  Fecbook, Istagram eller Tripadvisor:

facebook_main_50_1  instagram_main_50   Stort tack och välkommen åter!